running up that hill

Det var ett tag sen kära blogg. Men eftersom skolan trappat upp en extra level så blir det mindre bloggande. Apropå det senaste inlägget så kan jag informera om att brassarna får stanna i huset, eller ja .. två av dem åkte ändå igår (dem är ute och reser i Australien) och dem två andra stannar i en månad till innan dem beger sig till Brasilien igen. Polskan i huset är också påväg hemåt, hon åker om en månad. Så snart blir det nytt folk som vi får bekanta oss, det har redan kommit hit en turkisk brud. Hon verkar väldigt trevlig, hon sålde sina tax-free cigg till mig och Jacob så vi slipper köpa här nere ett tag framöver och hon har lagat turkisk mat till oss. Fint.

I måndags hade jag och Joel vår slideshow med bilderna från 35mm kamerorna. Det gick riktigt fint, vi var helt klart bland dem bästa (utan att skryta). Vi hade fotat vid Sydney Park som har magestätisk kulle med en ensam stackars bänk i mitten. Filip springer från ena sidan, Sadi från andra sidan. Sadi kommer först till bänken, han vinner, han är glad. Filip pekar "fuck you". Sen tröstar Sadi Filip. Slut. En helt fantastisk story som vi fick visa genom tio bilder, som vi döpte efter den fantastiska låten av Placebo "Running up that Hill". Enligt vår lärare så var vårt arbete "quite amazing". Ett gott betyg alltså!

Imorgon ska jag pitcha återigen, men denna gången är det dokumentär idén som ska pitchas. Min idé är att göra en dokumentär om James Thomas, mer känd som "Spider". Det är mannen som fyllde i min diamant förövrigt. Han är supertrevlig och en skön karaktär, så jag har tänkt göra en dokumentär om Art Diablo Tattoo Studio där han jobbar med fokus på Spider och hans två co-workers Carl Carlsson och en brud Ness. Vi får se hur det går.

Ps. Idag inhandlades ett sprillans nytt Xbox, två kontroller, ett Buzz spel och FIFA. Sweet!




| Henrik